Grundaren för rasen var Dr. Antonio Nores Martinez (en skicklig kirurg och senare även professor vid School of Medicine på Universitetet i Cordoba) som, med hjälp av sin bror Augustin Nores Martinez vad gäller reproduktion och långt senare lansering, lade grunden för rasen.

De hade en vision om en storviltshund som skulle klara att attackera, ställa vildsvin, vara modiga och starka nog för att jaga puma och jaguar, samtidigt som de ville ha en hund som skulle vakta hemmet och fungera socialt inom familjen.
Ingen av de raser som fanns på den tiden, svarade på bröderna Martinez förväntningar och de fattade därför beslutet att skapa en ny ras.
Antonio kartlade noggrant vilka raser som skulle användas i aveln, hundar som han lade ner mycket tid och energi på att frambringa ifrån hela världen.


 Dogon avlades fram under 1920-talet och den består av en blandning av tio   olika raser, där grundmaterialet utgjordes av trettio tikar av rasen "the Old   Córdoba Fighting Dog", som var en orädd kämpe.
 Rasen som i dag är utdöd, användes enbart till kamp och föddes upp för att dö   i arenan.
The Old Córdoba Fighting Dog bestod av mastiff, engelsk bulldog, bullterrier   och boxer. Kamphundsinstinkten ifrån dessa hundar avlades tidigt bort och   istället koncentrerade man sig på att få fram hundarnas samarbetsvilja. Det   fungerar inte att hundar som jagar i flock anfaller varandra istället för   villebrådet.






De andra raserna som korsades in för att forma fram rasen Dogo Argentino är :


 Spansk mastiff användes för dess styrka och kraft.






  Grand Danois korsades in för dess storlek, dess allmänna styrka och   uthållighet






Engelsk bulldog blandades in för sin starka bringa och för att öka på   envisheten som då var mycket viktig i kampen med villebrådet.
Däremot ville man inte ta in för mycket av engelsk bulldogg, då dogon   tenderade att bli för liten och få underbett.



Bullterriern den vita varianten användes för att ge Dogon mera mod och en stor   del av envisheten kommer med stor säkerhet från den. Tyvärr så använde   bröderna bland annat blod av en döv bullterrier och dövhet är idag ett rasfel hos   dogon. Detta beror inte bara på denna blodslinje utan också på grund av inavel   och allt för lite pigment.



Boxer korsades in framförallt för att få in mera spänstighet, deras vänliga   temperament och deras intelligens.





Pyreneisk Mastiff korsades in bland annat för sin vita päls och vaktinstinkt. Från   norra USA lyckades bröderna importera två valpar vars föräldrar var Amerikanska   och Kanadensiska Champions. De importerade hundarna, en tik och en hane,   användes i aveln i många år.



Pointer användes i aveln för att bidra med sitt utomordentliga luktsinne och sitt   trevliga temperament.





 Irländsk Varghund var en stor favorit hos bröderna Martinez men det fanns en   stor nackdel det fanns inget exemplar i hela Argentina. Efter mycket svårigheter   lyckades de importera en tik från Irland. Henne korsade de med en grand   danois och en av deras hanvalpar använde de vidare i aveln. Till sist, efter   många års slit, fick de några varghundar i sin ägo. Dessa hundar tog del i fyra,   fem linjer i utvecklingen av dogon. Framförallt användes  varghunden för sin jaktinstinkt, vänlighet och storlek.


 Dogue de Bordeaux användes i aveln för att ge mod, en bra vaktinstinkt, rejäl  huvudform och starka käkar. Tyvärr så gav Dogue De Bordeaux en lätt gul ton i   Dogons vita päls, som det krävdes mycket jobb att få bort.





År 1947 blev Dogo Argentino introducerad för världen i Argentinska magasinet Diana var skriven av Dr. Antonio Martinez och beskrev den första standarden för rasen.

Den 2 November 1956 blev Dr. Antonio Nores Martinez kallblodigt mördad när han var ute och jagade med en vän.
Det blev Augustins uppgift att fortsätta utvecklingen av rasen och propagera för den.
Den största uppfödningen skedde på den här tiden i provinserna Chubut och Pampas i de centrala delarna av Argentina.
Augustin var jurist och Argentinsk Ambassadör i Canada och Japan, och under sina resor utomlands hade han ständiga följeslagare i Dogon, som han också förevisade för intresserade.

Dogo Argentino blev erkänd som ras av Cynologic Federation of Argentina (FCA) och av Argentinska Kennelklubben den 21 maj 1964, då Dr. Augustin Nores Marinez presenterade de 67 Dogo Argentinos som är grunden för och förfäder till alla nuvarande Dogosar.

Först den 31 juli 1973 godkände FCI Dogo Argentino som ras.
Numera är den Argentinas egen nationalras. Augustin födde upp mellan 1954 och fram till sin död 1978, 1031 registrerade valpar.

Viktiga namn var: Mayocco de Chubut som dessutom var den första Dogon registrerad av FCA, Agallas, Tilcara och Taco del Totoral.

De två första Dogo Argentino importerades till Sverige 1995.
Det var tiken Lady och hanen Perro Pelea De Cordobes Alpha.

Rasen är på fram marsch och intresset för rasen ökar för varje år.
Fram till och med 2003 fanns det 187 registrerade Dogo Argentino i Sverige. Här i landet finns det importerade hundar från bl.a; Ungern, Danmark, Frankrike, Ryssland och Italien.

Jakt / vakthund / sällskap

I rasens ursprungsland används dogon fortfarande som framgångsrik jakthund på storvilt, bl a av vildsvin och puma.
Argentina är ett fattigt land där ranch ägarna är mycket måna om sina odlingar ect. Vildsvinstammen är stor och när de angriper odlingar blir förstörelsen omfattande. Vildsvinen anses som skadedjur och jakten är mycket viktig, dels för att rädda sina odlingar och dels för att få köttet som är ett viktigt bidrag till familjernas överlevnad.

Det är även väldigt prestigefullt att ha en bra jakthund.
”Monteriajakten” som är förbjuden i Sverige och även i övriga Europa går till som så att man har en grupp hundar på ca 10 st.
Jägarna beger sig ut med häst och har alla hundarna med sig lösa, hundarnas uppgifter är att söka/spåra upp vart vildsvinen kan befinna sig och när de kommer inpå dem så ställer vissa hundar grisarna och några andra håller fast grisen tills jägaren kommer fram för att avliva djuret. En hund som ska klara av detta kräver en enorm styrka, smidighet och snabbhet och en stor dådkraft (mod).
Innan hundarna är färdiga för jakten så är det stora förberedelser, man tränar sina hundar i stora inhägnader sk. Prueba De Campo.
I en inhägnad som är ca 5 X 4 meter har man ett vildsvin, hunden släpps in till det och man tar tiden hur fort det går innan hunden har gripit svinet. På detta vis ”jagar” man in sina hundar.
Man kan även säga att Prueba De Campo är ett anlagstest, en domare är med och hunden kan bli godkänd eller underkänd.

I Sverige används Dogon till störst del som sällskap/familjehundar. Dogon har visat sig vara en utomordentligt duktig viltspårshund.